En vilsen liten pojke som ligger och gråter blod
jag ställer frågor som alla vägrar svara på
jag får en karta, men inte vilken väg att gå
Min själ vill iväg här ifrån
En fånge länge nog, ska världen vara så?
förtvivlad, fastspänd i en depression
jag vill av den här resan jag kunde ha bett min mor
hon pekade åt rätt håll, men jag vek av halvvägs
livet är ett minfält, långt ifrån en vallfärd
det är kallt här, och förtvivlan bara växer
vi röker bort vår sorg, men den slår oss dagen efter
Gud, ett litet fel så det blev igen
Jag är lyckojägaren som alltid lämnas tomhänt
Jag är glad utåt, men inåt ett uppror
Står vid gränslandet och missar mitt upprop
Fan! Var är ljuset? Vart är min livslust?
Vill födas på nytt, men kommer ut missfött
Jag måste börja lära mig att vårda sinnet
Sväljer min stolthet, tittar upp fast tårar rinner
Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt
Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvudet kallt
jag var ditt allt, du blev min främste vän
Jag vet att jag har strulat, men jag älskar dig
min uppväxt, jag klättrade över skyddstängslet
mitt hem ett skyddnäste, och du min skyddsängel
Till hälften av vår släkt, varför blundade ni?
Min syster blev den kvinnan, ni aldrig kunnat bli!
Sen undrade ni att vi inte hörs längre
En kniv i ryggen, vi behöver inte sånna vänner
Vi vann den kampen och vandrade ända hit
jag får en karta, men inte vilken väg att gå
Min själ vill iväg här ifrån
En fånge länge nog, ska världen vara så?
förtvivlad, fastspänd i en depression
jag vill av den här resan jag kunde ha bett min mor
hon pekade åt rätt håll, men jag vek av halvvägs
livet är ett minfält, långt ifrån en vallfärd
det är kallt här, och förtvivlan bara växer
vi röker bort vår sorg, men den slår oss dagen efter
Gud, ett litet fel så det blev igen
Jag är lyckojägaren som alltid lämnas tomhänt
Jag är glad utåt, men inåt ett uppror
Står vid gränslandet och missar mitt upprop
Fan! Var är ljuset? Vart är min livslust?
Vill födas på nytt, men kommer ut missfött
Jag måste börja lära mig att vårda sinnet
Sväljer min stolthet, tittar upp fast tårar rinner
Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt
Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvudet kallt
jag var ditt allt, du blev min främste vän
Jag vet att jag har strulat, men jag älskar dig
min uppväxt, jag klättrade över skyddstängslet
mitt hem ett skyddnäste, och du min skyddsängel
Till hälften av vår släkt, varför blundade ni?
Min syster blev den kvinnan, ni aldrig kunnat bli!
Sen undrade ni att vi inte hörs längre
En kniv i ryggen, vi behöver inte sånna vänner
Vi vann den kampen och vandrade ända hit
Kommentarer
Trackback